Handledning – en självklarhet för andra än socionomer?
I en evigt föränderlig värld ligger socionomer och socialt arbete i framkant avseende att handledning länge anses som en självklarhet inom det sociala arbetet. Både avseende grupp-/processhandledning i grupp på arbetsplatser, men också avseende egenterapi ligger vi i framkant i relation till andra yrkeskategorier. I läsandet av Ulla Holmbergs bok Holmbergs handledning i praktiken började jag reflektera över vad det är som inte gör handledning till en självklar del av andra yrkeskategoriers arbete? I förlängningen funderar jag på vilken skillnad det hade gjort i organisationer och arbetsplatser om handledning hade varit lika självklart som arbetsplatsträffar. Min slutsats utifrån mina egna erfarenheter av handledning är att det för många arbetsplatser hade skapat en samsyn kring vad man arbetar mot, en ökad förståelse för varandra samt processen och förhoppningsvis mindre antal konflikter.
Handledarens roll
Vidare reflekterar jag över vilken roll handledaren spelar i gruppen avseende att föra processen vidare och hålla den levande mellan handledningstillfällena. I förlängningen hamnar jag i tankar kring om där finns en övertro till ansvaret som läggs på handledaren i relation till arbetsgruppens ansvar och vilka förutsättningar som behövs för det s k ”optimala” handledaruppdraget.
Bidrar med lugn
Grunden i allt mänskligt varande är tron till sin egen förmåga i relation till andra människor, d v s samspel. Hur mycket tid lägger vi på att fundera på hur vi själva förhåller oss till andra samt vad vi bidrar med i relation till andra. Mina tankar kring handledning när jag själv får handledning består av en strävan efter att få sätta ord på tankar och känslor som väcks i mötet med det sociala arbetet. Min förhoppning på handledaren är att jag ska få nya infallsvinklar som jag kan ta med mig tillbaka i arbetet med mina klienter och kollegor. Som handledare ser jag på min roll på samma vis. Jag önskar tillföra en ny dimension eller belysa vart i processen jag ser att den handledda/gruppen är för att kunna bidra till deras utveckling. Ulla Holmbergs fras om ”en starkt helande effekt” väckte en igenkänningsfaktor hos mig då det är just lugnet och den förnyade kunskapen som jag som handledare vill bidra med. Likaså har de bästa handledningstillfällena för mig varit när handledaren har hjälpt mig sätta ord på vad som händer med mig i processen.
Handledning eller coachning?
Idag, trots vetskapen om fördelarna med bra handledning, finns där fortsatt en skepsis i andra yrkeskategorier gällande vinsterna med handledning. Begreppet coachning har jag upptäckt är mer accepterat och väcker en annan igenkänning. Jag tänker spontant att vi alla kan identifiera oss i att vi kan behöva eller vilja ha coachning i vissa situationer. Jag reflekterar därför hur det kommer sig att man problematiserar handledning och landar i slutsatsen att där finns en föreställning om att handledning innebär att man saknar viss kunskap/erfarenhet och behöver handledas. Just ordet Hand-leda har inte samma positiva klang som coachning. Dock är det så att majoriteten av handledarna har en gedigen kunskapsbas utöver lång praktisk erfarenhet vilket i min värld varit väldigt givande att få ta del av. Jag tror nämligen på behovet av ett ständigt lärande såväl på ett personligt som professionellt plan.
Ha en härlig helg
Tina Karpin
